Nykterhetsförbundet Hälsa och Trafik

Nykterhetsförbundet Hälsa och Trafik

Skriven av Joonas Turtonen

Krocktest Wuka/Dremastime.comTrafiksäkerheten har tagit sjumilakliv framåt sedan 1970-talet. Antalet trafikdöda är i dag mindre än en fjärdedel av vad den varit tidigare, trots att antalet bilar mångdubblats. Detta mycket tack vare många innovationer gällande passagerarnas säkerhet. Nu har till exempel Volvo gått ett steg längre då de aktivt arbetar för att höja säkerheten också för personer som är utanför bilen, till exempel i kollision med fotgängare eller cyklist.

All krocktestning av bilar sker med riktiga bilar. Däremot testas bilbarnstolarna inte i bil, utan med en rigg, det vill säga en vagn som barnstolen spänns fast på. Bilbarnstolarna som är gjorda för barn som åker bakåtvända (upp till 25 kg eller minst fyra år) är mycket säkra i och med att de i sig själva skyddar barnet som är fastspänt i stolen med ett fempunktsbälte och själva stolen är fixerad i bilens säkerhetsbälten eller Isofix system.

Men det finns en grupp passagerare som fallit utanför säkerhetstänket, nämligen barn med längden 135 – 155 cm. Rekommendationen är att barn ska ha någon form av sittanordning tills de är 145 cm långa. Gällande lag kräver 135 cm längd. Då avses barnkudde eller bältesstol. Skillnaden mellan dessa är att bälteskudden har ett eget ryggstöd och ofta en styrmekanism för bilbältet. Gemensamt för dessa är att båda använder bilens eget bälte.

Det väsentliga då barn åker bil är att höftbältet kommer över höfterna och diagonalbältet över axeln, så nära huvudet som möjligt. Detta för att här finns skelettets starka punkter som kan och skall fånga upp krafterna vid en eventuell krock. Forskning har visat att barn i bil sällan sitter helt stilla vilket gör att de inte sitter på det sätt som säkerhetsutrustningen är optimerad för. Än värre om de inte har någon sittanordning över huvud taget och sitter endast fastspända i säkerhetsbältet.

 En konkret fara och risk med detta är att deras korta ben inte räcks över säteskanten, vilket resulterar att de glider framåt och får säkerhetsbältet över magen och kroppens mjukdelar, detta i kombination med i att det diagonala säkerhetsbältet kommer över ansiktet och att barnet i värsta fall då sätter det i armhålan eller bakom ryggen. Båda två är livsfarliga och föranleder omedelbara skador redan vid relativt låga hastigheter.

Lösningen till detta problem finns i att barnens säkerhet på baksätet börjar beaktas redan i testningen av nya bilar och att det skulle finnas fasta sittdynor för barn i åldern 7–12 år. Detta också för att en del av problematiken är att de äldre barnen rör sig själva och får skjuts hem av någon annan än den bil där sittdynan finns.

Gällande testningen skulle det primära vara att testa barnens säkerhet i respektive bil. Så att biltillverkarna själva skulle börja utveckla sina säkerhetssystem så att de skyddar också de barn som inte sitter i bilbarnstol (bakåtvända). Till dess får vi vuxna se till att vi sköter det som är oss ålagt, det vill säga ser till att barn under 15 år har korrekta stolar som är anpassade enligt deras ålder, längd och vikt och att de använder bältet korrekt. Vilket för övrigt gäller alla i bilen.

Bältet ska gå över höften, så nära huvudet som möjligt, vara spänt och inte löst utanpå (vinter)kläderna. Detta för att ingen eller åtminstone så få som möjligt ska dö i trafiken. Som jämförelse över billig och enkel skyddsutrustning är det tragiskt att hela 43 procent av alla döda cyklister skulle ha överlevt om de haft hjälm. Så vi kan definitivt påverka utgången om det går så illa att vi inte kan undvika en olycka.

 Replik

Tidskrift från den finlandssvenska nykterhetsrörelsen.


Re på Twitter
@replikmag

Replik på nätet

 

 Replik 2-2019

Replik 1/2019

Replik 3/2018