Nykterhetsförbundet Hälsa och Trafik

Nykterhetsförbundet Hälsa och Trafik

Skriven av Mikaela Hermans

Mikaela Hermans 
Verksamhetsledaren
Mikaela Hermans

När coronakrisen nådde Finland var planeringen av vårens verksamhet vid förbundet redan långt hunnen. Programmet för Drogförebyggande dagarna var spikat och marknadsföringen hade påbörjats. Ledare och hjälpledare för Eos-lägren hade rekryterats. Förberedelserna för en cannabisutbildning i Åbo och en studieresa för Power Club-ledare till Sverige var på gång. Hela personalen såg fram emot att medverka vid Stafettkarnevalen i Vasa och lyfta fram förbundets barnverksamhet där. Bara för att nämna några exempel.

Insikten om att planerna skulle kullkastas kom med beredskapslagen. Personalen installerade sig i sina hemmakontor och vi fick omedelbart börja planera om, avboka och omboka.
De första veckorna kändes något kaotiska. För mig sammanföll anpassningarna för förbundets del med mina tre skolbarns övergång till distansundervisning.

Ett par månader senare gläds jag över att vi på förbundet klarat omställningen till nya arbetsformer riktigt bra. Virtuella möten och distansutbildningar har blivit vardagsmat. Och för första gången har ett styrelsemöte inom förbundet hållits i digitalt format. Till och med våra Eos-läger har fått en digital ersättare, då vi medverkar i ett digitalt sommarläger för barn som ett flertal finlandssvenska organisationer inom tredje sektorn arrangerar tillsammans.

Med blicken framåt är det lätt att konstatera att pandemin fört med sig både mindre och mer positiva saker för förbundet. En del evenemang har flyttats fram, och det är fortfarande osäkert om verksamhet som innebär större folksamlingar kan ordnas under hösten.

Veikkaus har stängt alla sina spelhallar och automater. Det väcker frågan om hur förbundets huvudfinansiär STEAs utdelning av statsbidrag – som baseras på Veikkaus vinstmedel – påverkas.

På den mer positiva sidan har vi framför allt det digitala kliv som förbundet tagit. Jag är övertygad om att vi också i fortsättningen kommer att hålla en del möten och utbildningstillfällen virtuellt, och därmed minska på resandet och tidsåtgången. Genom att erbjuda möjlighet att delta på distans kan vi nå ut till större målgrupper. Med minskat resande och en del jobb hemifrån också efter coronakrisen kan vi dessutom minska våra klimatavtryck.

Det känns tryggt att veta att verksamheten fungerar rätt väl också då vi driver den hemifrån. Men samtidigt har det blivit väldigt tydligt hur mycket de fysiska träffarna och mötena ansikte mot ansikte betyder. Min uppfattning är att det är då vi sammanstrålar och träffas på riktigt som vi förstår varandra bäst, känner den starkaste samhörigheten, och har de bästa förutsättningarna att vara kreativa och inspirera varandra. Med tillförsikt ser jag fram emot en vardag med sådana livsviktiga, mellanmänskliga möten, som vi tidigare tagit för givet.

Trots coronan står sommaren nu framför dörren. Låt oss njuta av hemester och sköna dagar i vårt eget fina land, som ju erbjuder massor av vackra landskap och nya upplevelser.

125 år

 Replik

Tidskrift från den finlandssvenska nykterhetsrörelsen


Re på Twitter
@replikmag

Replik på nätet

 

Replik 1-2020

 Replik

Replik 3/2019