Isländska erfarenheter

Ungdomar är nyktrare än någonsin tidigare. På Island har man under de senaste åren lyckats väldigt bra med det rusmedelsförebyggande arbetet och användningen av alkohol, tobak och droger är mindre än i de övriga nordiska länderna. Árni Einarsson menar ändå att det är den nordiska modellen som man utvecklat och stärkt.

Vid NordAN-konferensen (NordAN betyder Nordic Alcohol and Drug Policy Network) i Stockholm den 5–6.10.2018 presenterade Árni Einarsson som är chef vid organisationen FRÆ (Fræðsla og forvarnir, ett alkohol- och drogförebyggande informationscenter) isländska ungas användning av droger och det förebyggande arbete som gjorts och görs i landet. Användningen av droger skiljer sig märkbart från de ungas i övriga Norden, och vi har nog en del att lära av islänningarnas drogförebyggande arbete.

 Användningen av tobak, alkohol och övriga droger är avsevärt mindre bland unga på Island än i övriga nordiska länder, och minskningen i användningen under de senaste 20 åren har skett betydligt snabbare. Exempelvis anger ca 6 procent av isländska 15–16-åringar att de använt cigaretter under de senaste 30 dagarna, medan motsvarande andel i Finland är 22 procent (ESPAD, 2015). Ungefär 9 procent av de isländska ungdomarna uppger att de använt alkohol under de senaste 30 dagarna. I Finland har 32 procent av de unga använt alkohol under den tidsperioden. Hela 40 procent av isländska unga anger att de aldrig använt tobak, alkohol eller andra droger, medan bara 13 procent av finländska unga avstått.

Vad har man då gjort på Island för att nå relativt sett goda resultat när det gäller ungas droganvändning? Enligt Einarsson handlar det om en mångfald av faktorer som ligger bakom.

Tillgängligheten till droger är strikt begränsad. Alkohol säljs enbart genom statligt monopol och vid restauranger och barer. Åldersgränsen är 20 år. Rökning är helt förbjuden i restauranger och barer. Alkohol- och tobaksskatterna är höga.

De vuxnas attityder till alkohol- och drogpolicyn är stödjande. Största delen av befolkningen är nöjd med det statliga monopolet, den höga åldersgränsen för alkohol och de höga skatterna. Konsumtionen av droger är relativt liten också i den vuxna befolkningen. Under arbetstid råder nolltolerans när det gäller alkohol. Majoriteten av befolkningen stödjer en sänkning av alkoholpromillegränsen i trafiken till 0,2 från nuvarande 0,5.

Den viktigaste faktorn som ligger bakom den goda utvecklingen gällande de ungas drogbruk är föräldrarnas stöd, menar Einarsson. Engagemanget i föräldraorganisationer är stort både i den grundläggande utbildningen och i andra stadiet. Föräldrar är närvarande både i skolan och vid evenemang såsom danstillställningar. Genom att skriva under ett kontrakt förbinder föräldrarna sig bland annat till att se till att överenskomna hemkomsttider hålls (kl. 20 för barn upp till 12 år och kl. 22 för barn i åldern 13–16) och att deras barn inte använder droger, samt till att informera andra föräldrar om de lägger märke till drogbruk bland de unga. Dessutom arbetar man inom föräldraorganisationerna aktivt mot marknadsföring av alkohol.

En viktig del av det förebyggande arbetet görs i skolorna. Många åk 1–6-skolor och alla 7–9-skolor har en drogförebyggande plan, samtidigt som de satsar på brett hälsofrämjande arbete och främjande av psykisk hälsa.

Av alkohol- och tobaksskatterna går en del direkt till en fond för hälsofrämjande och förebyggande arbete. Exempelvis har man gjort långtgående insatser för att förebygga sexuella trakasserier, eftersom offer för sexuella trakasserier ofta har en ökad konsumtion av droger. Kommunerna ger ekonomiskt stöd i form av sponsorering av ungas deltagaravgifter för meningsfulla fritidsaktiviteter.

Även om den goda utvecklingen gällande ungas drogbruk säkerligen varit lättare att uppnå i ett land som Island, där befolkningen är liten, kan den isländska modellen erbjuda inspiration och goda exempel när vi vidareutvecklar det drogförebyggande arbetet i Finland.

Icelandic youth and drugs. Is there anything to learn? >>Is there anything to learn? >>

Skriven av Mikaela Hermans