Jan 
LEDARE av Jan Kronholm

Den pågående coronaepidemin kan få stora återverkningar i det finländska samhället. Vårdresurserna är ansträngda och de ekonomiska påfrestningarna stora. Många har drabbats av permitteringar och arbetslöshet och återhämtningen väntas ta lång tid.

Under våren har man från organisationer som arbetar med barnskydd, familjevåld, missbruksproblem och mental hälsa varnat för vad de förändrade livsmönstren under epidemin kan föra med sig. Att till exempel anmälningarna om barn som far illa har minskat under den tid som skolorna hållits stängda kan innebära att problemen växer även om de inte syns, eftersom en stor del av anmälningarna i vanliga fall kommer från skolorna eller dagvården. Polisen har också rapporterat om att ingripandena för att avstyra bråk i hemmen har ökat. Värst är situationen i familjer som hade problem redan innan coronaepidemin bröt ut.

Pia Sundell, verksamhetsledare på Barnavårdsföreningen i Finland, påminde i en bloggtext under våren om att vi i Finland har 120 000 barn som lever i fattiga familjer. Många av dem riskerade att bli utan varm mat när skolorna var stängda. Den stora enkät som Rädda barnen gjorde visade att de elever som hade svårast att klara studierna på distans var de som levde med missbruksproblem eller psykisk ohälsa i hemmen. Allra värst var det i familjer med låga inkomster.

En av dem som oroar sig över situationen är Kaarlo Simojoki, ledande överläkare vid A-klinikka Oy och professor vid medicinska fakulteten vid Helsingfors universitet. I en intervju i tidningen Demokraatti varnar han för att i det rådande läget skära i resurserna för missbrukarvård och mental hälsa.

Särskilt bekymrad är Simojoki över situationen för de barn och unga som lever i hem med missbruk. Han påminner om att det i Finland finns omkring 70 000 barn vars föräldrar har svåra problem med missbruk eller mental ohälsa. Men dessutom 600 000 ”riskbrukare”, något han betecknar som en tidsinställd bomb. I synnerhet nu när så många hamstrat litervis med öl, longdrink och lådviner.

Simojoki relaterar också till de nedskärningar som skedde under den ekonomiska depressionen på nittiotalet och varnar för att igen slå in på en sådan väg.

Samma sak framhöll statsminister Sanna Marin i en intervju i tidningen Iltasanomat i maj:

– Den lärdom vi måste dra av depressionen på nittiotalet är att vare sig enskilda personer eller familjer får hamna i nöd. Det som hände då var att allt för många familjer förlorade sin utkomst. De mänskliga tragedierna blev för många.

Enligt Kaarlo Simojoki sätter coronakrisen både enskildas och samhällets etiska värderingar på prov. Om vi nu lämnar de mest sårbara åt sitt öde och låter bli att ge dem vård, är det samhället sist och slutligen gott för någon alls? frågar han sig.

Det är bra att det finns en medvetenhet om de risker som coronaepidemin fört med sig. Förhoppningsvis inser man, inte bara på riksnivå utan också i kommunerna, att det handlar om akuta problem. Här och nu. Inte något som kan skjutas på framtiden, i väntan på att hjulen ska börja rulla igen och resurserna öka.

I en intervju i Österbottens Tidning i april sade Sara Mikander, verksamhetsledare på Frida, tidigare Kvinnojouren i Jakobstad, att det är just nu som det skulle krävas satsningar på den mentala hälsan.

– Situationen blir ohållbar om allt ska redas upp i höst, eller när det här är över. Det kan inte vänta, många mår dåligt nu.

Till det finns inget att tillägga. Det är bara att handla.

Skriven av Jan Kronholm