Nykterhetsförbundet Hälsa och Trafik

Nykterhetsförbundet Hälsa och Trafik

Skriven av Joonas Turtonen

JOONAS TURTONEN 

Björn Nyberg
lyfter förtjänstfullt upp de centrala sakerna i förslaget till reviderad alkohollag i Vasabladet 24.5. Han avslutar ledaren med att konstatera att det ju, de facto, är var och en själv som i slutändan bestämmer vilka konsekvenserna blir genom aktiva val och köpbeslut. Denna slutsats träffar mitt i prick. Våra alkoholvanor är inte predestinerade, utan består som känt av både genetiskt arv, tradition och kultur och går således att påverka. Att det sedan inte är så lätt är en annan sak.

Det framlagda förslaget flyttar än mer ansvar till individen. Historien har lärt oss och visar entydigt att samtliga tidigare försök att ge individen ansvaret för att köpa och konsumera alkohol ansvarsfullt har misslyckats. Precis varje gång alkohollagstiftningen lättats, genom sänkt pris eller ökad tillgänglighet, har alkoholkonsumtionen ökat. Enligt totalkonsumtionsmodellen bidrar en fördubbling av konsumtionen till fyrfaldiga skador. Och det är inte konsumtionen som kostar, utan skadorna.

Alla argument som börjar med ett subjektivt ”jag- perspektiv” är irrelevanta. Vill vi komma åt alkoholens skadeverkningar är det totalkonsumtionen som gäller. Starkare öl i dagligvaruhandeln garanterar en ökad totalkonsumtion.

Pia Mäkelä, forskare vid Institutet för hälsa och välfärd, hänvisar till preventionsparadoxen. Den säger att  det är mer effektivt att försöka undvika en stor majoritets låga risk än en liten minoritets höga risk. Det betyder att de åtgärder som påverkar normalkonsumenten är betydligt mer effektiva än försök att påverka storkonsumenterna. Än mer intressant blir det när båda gruppernas alkoholkonsumtion påverkas av den rådande totalkonsumtionsnivån det vill säga: om totalkonsumtionen är låg så dricker både stor- och lågkonsumenterna mindre.

Varför är frågan om ölets alkoholhalt i dagligvaruhandeln den absolut viktigaste frågan? För att hälften av all alkohol som dricks i Finland är öl.

Mikrobryggerier med lokalproducerad öl med historia tillverkad av människor med passion är en bra sak. Men då vi talar om alkoholskador och sysselsättning ryms mikrobryggerierna inte med i diskussionen. För även om de nu skulle få en ärlig chans att visa framfötterna med sina produkter också på dagligvaruhandelns hyllor, så är det inte dessa produkter som blir bästsäljare. De som kommer att dominera är bulköl, med den skillnaden att de framledes innehåller mer alkohol.

Jag efterlyste i Vbl 30.4 en alkohollag som via avreglering underlättar restaurangföretagarnas börda. Det ironiska med nuvarande förslag är att man med ena handen ger åt restaurangerna genom vettig avreglering, men med den andra handen gör beslut som styr konsumtionen till hem och parker. Detta ökar arbetsbördan för såväl polis som sjukvård och nu har jag  över huvud taget inte ens tangerat det som inte går att mäta i pengar, andrahandsskador som drabbar barn, partners, grannar etc.

Det vi skulle behöva nu är motsatsen till regeringspartiernas förslag. Sänk alkoholhalten i dagligvaruhandeln till 3,5 procent. Fortsätt upprätthålla utbud och service i Alkos 351 affärer. Styr människornas alkoholkonsumtion till restauranger där utskänkningen är övervakad, kvalitativ och alkoholen lite dyrare.

Så länge individerna fortsätter göra tokiga beslut, bör det finnas regler och reglering för att styra och påverka beteendet och således minimera skadorna. Vi har hur många andra livsområden som helst där detta både fungerar och är accepterat, till exempel trafik eller barnaga. Varför skulle alkohol vara frikopplad från dessa styrmekanismer?

Debattartikeln har  publicerats i Vasabladet

 Replik

Tidskrift från den finlandssvenska nykterhetsrörelsen.


Re på Twitter
@replikmag

Replik på nätet

 

 Replik 2-2019

Replik 1/2019

Replik 3/2018