JAN KRONHOLM 
Alkoholpolitik är ingenting som beslutsfattarna borde handskas lättvindigt med.
När regeringen Vanhanen 2004 – i hopp om att motverka införseln från Estland – sänkte alkoholskatten på starka drycker tog det inte länge innan såväl alkoholkonsumtionen som skadeverkningarna sköt i höjden. Toppen nåddes kring 2007 med en årlig konsumtion på, omräknat i absolut alkohol, nästan 13 liter per person över 15 år. Ökande alkoholskador följde i spåren. Åren 2007–2008 noterades omkring 3000 alkoholrelaterade dödsfall.
För att få konsumtionen och skadeverkningarna att minska krävdes en hel rad skattehöjningar och ända till 2017 skedde en kontinuerlig förbättring.
Nu har vi sedan början av förra året en ny alkohollag. Med ytterst knapp majoritet drev regeringen igenom den största förändring som skett på många årtionden: starköl, longdrink och alkoläsk med starksprit får då säljas i livsmedelshandeln, i kiosker och på bensinstationer.
En majoritet av remissinstanserna avrådde. Särskilt organisationer som arbetar med barnskydd och familjevåld, men också till exempel polisen och läkarförbundet.
Nu har Institutet för hälsa och välfärd publicerat de preliminära uppgifterna om utvecklingen under fjolåret. Den ökning av totalkonsumtionen som noteras är i siffror liten, bara 0,6 procent. Men då ska man komma ihåg att det tog tid innan livsmedelshandeln fullt ut hade anpassat sina butiksutrymmen och hyllorna hade fyllts.