Siri Sten, Emilia Wilhelmsson, Melvin Wik och Emrik Berg är redo för en promenad med alpackorna.
Alpackor är flockdjur och vill minst vara tre helst fler. Om ledaren går följer de andra snällt efter.

Kan man få en härlig annorlunda upplevelse av att träffa ett gäng alpackor? Mår man bättre av att få träffa ulliga gulliga djur? Det ska vi ta reda på med Emilia Wilhelmsson, Siri Sten, Melvin Wik och Emrik Berg från Replot-Björkö skola.
Föreställ dig fem alpackor som likt fotomodeller glider fram ur stallet och nyfiket kikar på oss. Med stora ögon, långa ögonfransar, burrig pannlugg och fluffig päls kommer de fram. Redan här skrattar vi och undrar hur det här ska gå. Vem ska leda vem på promenaden?
Anna Salmi som känner djuren på Aava Kertun Kotitila i Södra Vallgrund i Korsholm lugnar oss.
– Alpackor är nyfikna och snälla. De biter inte och nosar bara försiktigt, berättar hon.
– Vem vill hålla Spray och vem vill hålla Darra?
Vi tar försiktigt i kopplet som går runt mulen på alpackan. Än så länge är vi lika försiktigt nyfikna som alpackorna.
Alpackorna är flockdjur, då en rör sig följer de andra med. Ledaren går först och genast följer de andra efter. Alpackornas ledare är Spray som är 13 år.
– De går verkligen snällt i koppel, säger Emilia.
– Kolla de går lite roligt. De svänger på rumpan då det går, skrattar Melvin.

Alpackapromenad. Här går Emilia Wilhelmsson och ägaren Anna Salmi med var sin alpacka. De vita är Poseidon och Spray, längre bakom kommer Louise, Darra och Baldur.

Ja, skratten bubblar och vi blir snabbt kompisar. Baldur är min alpacka och vill väldigt gärna gå nära de andra. Anna berättar att man måste ha minst tre alpackor i ett stall för att de ska trivas. De vill ha en egen liten flock.
Vi har fått var sin påse pellets som vi kan mata alpackorna med. De gillar godis precis som människor.
– Ja och om man ger pellets så tar de försiktigt, säger Emilia.
Annars äter alpackor hö och färskt gräs och blad. De är experter på att ta de godaste bladen tack vare sin delade övre läpp.
– Tänk om man fick gå till skolan med en alpacka, funderar Emilia och Siri.
Melvin och Emrik tycker att de ser ut som pokemonfigurer med sina stora ögon.
Alpackorna bor i ett fint stall.
– Vet ni att de aldrig vill gå ensamma på toaletten utan helst går två och två, säger Anna. Annars kan de inte bajsa.Vi fnissar och tycker det låter tokigt.

Alpackornas mysiga stall.
 

Eleverna säger att det var mycket roligare än de trodde att gå på promenad med alpackor. De är superhärliga djur och man blir glad och avslappnad här. Hit vill alla komma på besök snart igen.
– Jag gillade faktiskt alla djur här. Tänk att alla bor här på gården tillsammans. Så skulle jag också vilja bo, säger Emilia.
– Visste ni att ullen från alpackor är mjuk och varm och att man gör vantar, sockor och mössor av den?
Det kan man förstå då pälsen känns så mjuk och fluffig, som att klappa ett moln.
Det enda man ska vara lite försiktig med är då man går bakom djuret, för de kan sparka bakut. Men de har mjuka tår så det är inte så farligt.
Då promenaden är slut har vi svårt att slita oss. Vi går in i alpackornas stall och gosar lite till och matar dem med pelletsen som finns kvar. Vi vinkar hej då och lovar komma tillbaka snart igen.
Nu kommer vi nog att drömma om mjuka alpackor hela natten.

Text: Susan Sandberg-Ek
Foto: Tomas Lundqvist