Therese Hahn är skolkurator i Korsholm.

– Min dörr står alltid öppen för elev­erna, säger Therese Hahn som är skol­kurator i fyra skolor i Korsholm.

Therese tar sig alltid tid för små och stora diskussioner och tar ibland rasten till hjälp för att hinna. Om hon inte har tid att reda ut allt, så bokas ett besök in så snabbt som möjligt.

– I dag har eleverna ingen hög trös­kel att komma och prata med mig. De ropar glatt hej då vi ses i matsalen. Kuratorn är ett stöd i diskussionen mellan elever men också då barnen vill prata med vuxna, som läraren eller föräldrarna.

– Om eleven vill vara anonym hittar vi alltid ett sätt så att de tryggt och obemärkt kan komma och prata, säger Therese. Integriteten är viktig och eleven bestämmer själv.

Vad gör man då hos kuratorn?

– Om elever kommer i grupp för att reda ut något missförstånd så brukar alla först få berätta sin syn på händel­sen. Sen ställer jag frågor om det är något mer jag vill veta. Sen diskute­rar vi oss fram till en lösning och gör upp spelregler mellan eleverna. Oftast funkar det bra, säger Therese.

– Så får de komma tillbaka efter någon vecka och jag får höra hur det har gått.

– Ibland pratar jag också enskilt med eleverna om det behövs.

– Om en elev kommer ensam så sitter vi i lugn och ro och pratar och funde­rar på allt de har på hjärtat och sen funderar vi på möjliga lösningar.

– Jag brukar bara meddela föräld­rarna då det verkligen kommer fram något som det är bra att de också får veta, och då diskuterar jag alltid med eleven så att det känns okej att med­dela föräldrarna. Förtroende mellan mig och eleven är det viktigaste.

– Ibland vill eleverna ha hjälp med att berätta något för föräldrarna. Då kan jag prata med dem först så är det lättare för barnen att prata om det då de kommer hem eller så kommer alla till skolan och vi pratar tillsammans. Vi brukar nog alltid hitta en lösning.

Vad kan man få hjälp med?

– Många kommer och pratar för att de är omotiverade i skolan eller har problem med kompisar. Ensamhet är också ett bekymmer eller tvärtom att man har för mycket att göra så att man blir trött. Andra har svårt att sova eller är oroliga och har ångest. Det är också bra att veta att det är normalt att livet går upp och ner och att oro och led­samhet inte är farligt utan naturligt.

Vem kan vara glad hela tiden?

– Det kan vara bra att komma ihåg att man inte måste ha program eller en hobby varje kväll utan att det är viktigt att vila och vara hemma med familjen också.

Therese berättar att alla elever inte har behov av kompisar varje dag och att det är okej att säga att man vill vara ensam en dag och att kompisen inte får bli sur för det.

Hur kan man tänka då man känner sig ensam?

– Då kan man ta hjälp av en vuxen som ser till att man kommer med i leken på rasten och att man får vara med i en grupp. Som elev kan man se till att alla får vara med och att man är snäll och säger hej till någon som är blyg.

Finns det något som oroar elever mer idag?

– Det finns mera oro, rädsla och ängslighet i dag. Så det kräver mer när­varo av föräldrar och lärare.

En del elever tycker att föräldrarna inte har tid och är mycket på skärm. Therese säger att barn är modiga i dag som vågar berätta hur de tänker och känner. Hon hoppas att vuxna tar sig tid att lyssna. Therese säger att det viktigaste för att må bra är att alla ingredienser i livet är i balans som mat, sömn, tid för skola och fritid och att familjen har tid tillsammans.

– Sen går ju livet ändå upp och ner och alla, stora som små, möter mot­gångar. Om det övriga är i balans är det lättare att reda ut problem som uppstår.

– Barn är så fina och kloka. Det bästa med jobbet är alla fina samtal med eleverna och då jag ser att samtalen hjälper, att de själva hittar lösningar på små och stora problem. Att tuffa elever kommer in med sina kompisar och berättar att de varit och pratat med mig, som en naturlig sak, det värmer hjärtat. Då vet jag att de vågar prata med en vuxen nästa gång de behöver hjälp.

Text och foto: Susan Sandberg-Ek