Får ditt barn okontrollerbara raseriutbrott? Går barnet emot sina egna värderingar ibland, för att vara till lags i kompisgruppen? Har ditt barn svårt för att uttrycka sina känslor, eller att prata om dem? Har ditt barn kommit hem och luktat tobak eller sagt sig ha provat på någon substans som inte är lämplig för barnets ålder? Då kan barnet behöva hjälp med att utveckla sina emotionella färdigheter.
Goda emotionella färdigheter är a och o för hur vi hanterar motgångar i livet, säger Lina Ulfsdotter, handledare för grupp- och Ninniverksamheten på USM, Understödsföreningen för svenskspråkig missbrukarvård i Malax. Färdigheterna handlar om hur man hanterar och reglerar sina känslor och de kan hjälpa i vardagliga situationer och i olika mänskliga relationer.
En människa börjar bygga sina emotionella färdigheter redan som barn och här spelar de vuxna en stor roll. Det är viktigt att man kan bekräfta sitt barns känslor, att man inte själv går in i barnets känsla utan att man i stället kan ta ett steg tillbaka, andas lugnt och vid behov ta bort barnet från den jobbiga situationen. Om den vuxna är trygg i sig själv och kan hantera sina känslor är det mycket lättare för barnet att känna sig lugnt och reglera sina egna känslor.
Kan jag som vuxen hjälpa mitt barn på något vis?– Våra barn gör sällan som vi säger, de gör som vi gör. Om vi vuxna är explosiva och reagerar negativt på motgångar, är detta något som barnen anammar, säger Lina Ulfsdotter.
– Vi kan hjälpa våra barn genom att visa våra känslor och genom att prata om dem, både de negativa och de positiva känslorna. Om vi vuxna inte vågar visa oss sårbara och ledsna så lär sig också våra barn att lägga locket på sina känslor och vågar varken visa eller prata om hur de mår. Det är vi vuxna som ska föregå med gott exempel för våra barn. Genom att vi övar upp vår känsloreglering kan vi också lära våra barn att reglera sina känslor.– Vi vuxna ska också lära våra barn att säga nej.
De kan börja smått med att säga nej till en förälder, ett syskon, sin bästa vän eller någon annan som de känner sig trygga med. De måste lära sig att det inte händer något farligt om de säger nej i en situation som känns obehaglig för dem för att de ska våga stå upp för sig själva senare, när det kommer till grupptryck.
– Vi vet att åldern för att testa på rusmedel sjunker hela tiden. Om barnet har en trygghet med sig hemifrån, så kan det vara lättare att säga nej när det får frågan om det vill prova på energidrycker eller rusmedel.
Det är den vuxnas ansvar att lära barnet att man har rätt att säga nej. Men det är svårt som vuxen att styra med ord och det hjälper inte hur vi vuxna än tjatar om barnet känner sig otryggt. Då kan det lättare tacka ja till rusmedel för att få vara en del i en gemenskap.
– Om barnet är ensamt om att tacka nej kanske det inte matchar grupp-energin och då kan barnet känna att det finns en risk för att bli ensamt, utfryst och övergivet.
Vad ska man göra om barnet kommer hem och säger sig ha provat på till exempel rusmedel?– Det är viktigt att inte skuldbelägga om barnet kommer hem och har provat på energidryck, tobak eller andra rusmedel. Även om man som vuxen känner sig maktlös och frustrerad om barnet kommer hem och har provat något, är det viktigt att man tar reda på orsaken. Var det grupptryck för att barnet ville vara till lags eller bara för att testa? Barnet behöver få känna sig tryggt med att få berätta varför det provade på. Men som förälder kan det vara bra att förklara konsekvenserna av att använda energidryck och rusmedel, vad som händer i kroppen när man dricker dylikt och varför det finns åldersgränser.
– Om man känner sig maktlös i situationen, att man inte når fram till sitt barn, kan det vara bra att ta en paus. Man kanske inte behöver diskutera just i den situationen, när båda är upprörda, för då är det väldigt svårt att nå fram.
Blir man någon gång för gammal för att utveckla sina emotionella färdigheter?– Det hoppas jag verkligen inte, svarar Lina med eftertryck. Om man har växt upp i en familj där man inte har fått bygga sina färdigheter hoppas jag att man via skola, fritidsintressen eller med hjälp av någon professionell ska kunna stärka dem eftersom de är så viktiga för hur man hanterar livets motgångar.
Annika Röjdahl
