Barn och unga som har ADHD, ADD eller autism, kräver extra omtanke också när det kommer till det rusmedelsförebyggande arbetet. En undersökning i Sverige visar att av de ungdomar som söker vård för rusmedelsanvändning har ca 50 % ADHD. Visst är det är mycket! Enligt forskarna beror det här på att ungdomar med en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning har ett större risktagande än övriga ungdomar och därför finns det hos dem en förhöjd risk för att deras rusmedelsdebut sker tidigare. De har dessutom en snabbare beroendeutveckling på grund av sin natur.
Vi vuxna runt de här barnen har all anledning att ta sambandet på allvar! Det ljusa är att förebyggande insatser hjälper.
Att ADHD är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning har du troligtvis hört. Men vi repeterar vilka kärnsymtomen är, enligt ADHD-liitto handlar det om:
Vissa personer har alla tre. Andra har bara en eller två av dessa symtom. Barn och elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, såsom ADHD, ADD och autismspektrumtillstånd, tänker och uppfattar information och bearbetar sinnesintryck på ett annorlunda sätt. Den bristande uppmärksamheten gör att det blir svårt att planera och genomföra både stora och små uppgifter. Karaktäristiskt för de flesta med ADHD är att man uppfattas som splittrad och disträ. Man glömmer och tappar bort saker, tappar tråden när man ska berätta något eller fastnar i detaljer, man verkar inte lyssna när andra pratar osv. Vanligt är också en bristande uthållighet och svårt att hitta energin och koncentrationen för att slutföra en uppgift. Om uppgiften dessutom är tråkig blir det hopplöst svårt.
Vilken av de tre karaktärsdragen ovan, de som kännetecknar ADHD, kommer till nytta i en klassrumssituation? Ingen av dem. Ingen av dem klassas som en god egenskap eller nåt man uppmärksammas positivt för.
Titta du fick en tia i hyperaktivitet!
Njää, de är nog alla utmaningar för att utlärningen och inlärningen ska lyckas på skolan. Oftast kräver ADHD barnen specialarrangemang i klassen. Skolformerna för elever med diagnosen ADHD varierar från att de sätts i smågruppsundervisning, till att man inkluderar dem i den vanliga klassen och individanpassar undervisningen. Trenden för tillfället handlar om inkludering, både i samhället och på skolan.
Centralt för barnen med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar är att de så snabbt som möjligt får rätt diagnos. Då kan vuxna i barnets värld bli medvetna om hens specialbehov. På det sättet kan barnets vardag börja rulla på smidigare, självbilden blir inte utsatt för onödig krav, kritik och misslyckanden. Författaren och läraren Alexandra Garle har tre barn med bokstavs diagnoser och berättar i sin bok Jobbiga Underbara Ungar om sin kamp:
”Tänk hur bra det skulle vara om fler föräldrar och vuxna visste hur mycket dessa barn och ungdomar kämpar för att passa in!… Att se mina barn och mina elever må dåligt på grund av att de inte blivit förstådda har gjort att jag arbetar extremt hårt för att hjälpa dem.”
Skolan är en viktig del av den ungas liv och den har också ur rusmedelsförebyggande synvinkel en viktig funktion. Att klara skolan är ett skydd mot att hamna snett i livet och mot framtida missbruk. Därför blir det så oerhört viktigt att hitta metoder för att hjälpa barn med funktionsvariation trivas och lyckas i skolan.
För barn med ADHD är det extra lätt att hamna i konflikt med kamrater, man hamnar lätt utanför i skolan. Utanförskapet i kombination med impulsiva drag ökar också risken för att testa på rusmedel. Lyckligtvis har skolorna i Finland satsat på att förhindra mobbning och öka välbefinnandet. Den rusmedelsförebyggande modellen PEPP erbjuder flera tips på saker man kan göra på skolan som stärker elevernas gemenskap och psykiska välmående. I PEPP:s årsklocka, som finns från lågstadiets åk 3 till andra stadiets åk 3, hittar du länkar till olika uppgifter. Vissa är korta 15 minuters grejor, andra kan vara längre och räcka till en hel lektion.
Vi behöver tidiga insatser men också rätt insatser. Om vi utsätter barn och unga för en massa insatser som inte är effektiva eller evidensbaserade så tröttnar de. Sen får de inte det de behöver. PEPP-modellen är byggd på evidensbaserade metoder, därför vill vi uppmuntra alla skolor att bekanta sig med materialet. När du som är lärare har fått koll på vad som fungerar och inte fungerar behöver det sist och slutligen inte vara nån stor arbetsbörda eller innebära extra jobb.
För att hitta rätt förebyggande metoder behöver vi också förstå vad som händer i just den miljö vi befinner oss i, i våra barns liv. Vilka attityder och normer påverkas de av? Vilka substanser används här hos oss? Det får vi reda på genom att prata öppet och okonstlat med barnen och ungdomarna. Vill du veta mera om hur man diskuterar rusmedel med barn och unga, läs diskussionsguiden på sid 2-7 i PEPP:s Handbok för skolpersonal.
Kortfattat handlar det om att starta en icke-konfrontativ och icke fördömande dialog. Hur tänker du? Vad beror ditt beteende på? Hur har du hamnat dit? Var nyfiken, lyssna och var ute efter att förstå.
Elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar har ju ett annorlunda sätt att uppmärksamma och bearbeta information. Det är därför viktigt att vi gör samtalen begripliga och relevanta. Vi behöver fånga upp personens styrkor, navigera runt svårigheter och fungera som sammanhangsförklarare.
Anton Plogman är erfarenhetsexpert från Vasa med en berättelse om hur det varit att leva med den neuropsykiatriska funktionsnedsättningen ADD. Det betyder att han hela sitt liv kämpat med sitt uppmärksamhetsproblem och allt det under årens lopp ställt till med för honom. Skolan var svår, lärarna och föräldrarna besvikna. Han missade tandläkarbesöken, ja han missade till och med uppbådet. Under en tid i sena tonåren missbrukade han alkohol. Anton fick sin ADD diagnos först i vuxen ålder och efter det började livet reda upp sig. Idag har han hittat olika coping-metoder för att må bra. Bland annat har han valt en helnykter livsstil.
Om du vill boka en PEPP-temakväll för föräldrar eller skolpersonal med erfarenhetsexpert Anton till din skola hittar du mera information på pepp:s hemsidor www.pepp.fi/temakvall
Om du vill veta mera om PEPP-modellen, kurser och skolning av den kontakta:
PEPP-koordinator Katja Turpeinen:
katja@nykter.fi
