Nykterhetsförbundet Hälsa och Trafik

Det virvlar av barn ute på rast på Vasa Övningsskolas lågstadiums och högstadiums snöiga skolgård. Skolcoachen Lovisa Till vandrar omkring i virrvarret utan att verka störas av höga skrik eller omkringhalkande barn. Skolcoacherna har börjat dyka upp i våra skolor de senaste åren, som en ny tilläggsresurs.

Mycket av Lovisa Tills dagliga jobb handlar om att hjälpa eleverna med praktiska saker, stärka deras självförtroende när det dalar och hjälpa dem hantera svåra känslor som bubblar upp.

Det är tisdag förmiddag och en högstadieelev sitter i Lovisas soffhörna och skriver en uppsats eftersom hen kan koncentrera sig bättre här än i klassen.
– Till mitt kontor kommer elever av många olika orsaker. Min roll är att lyssna på dem, diskutera och erbjuda ett lugnt utrymme för att de ska orka med skolarbetet. Men visst tittar det också in folk här bara för att säga hej eller berätta ett skämt.

Som skolcoach för årskurs 5–9 i Vasa övningsskola får Lovisa förverkliga sin dröm om att arbeta med utvecklingspsykologi. Då hon på Karis-Billnäs gymnasium började läsa psykologi som tillvalsämne sa det genast klick och hon visste att det är det hon vill jobba med i framtiden. Före hon blev skolcoach var hon ett år på Finfami, ett förbund som stöder anhöriga till personer med psykisk ohälsa. Där jobbade hon med hälsofrämjande och förebyggande arbete för ungdomar.

– I grund och botten är jag humanist, intresserad av människan och beteenden. När jag ser att nån mår illa, skolkar, drar sig åt sidan så frågar jag mig vad som ligger bakom det. Det finns alltid en förklaring och genom att hitta den så finns det chans att också hitta lösningen. Dessutom gäller det i det här jobbet att ha spelöga och bjuda på sig själv för att få andra att öppna sig.

Konsten att orka ta motgångar
En av Lovisas grundprinciper som coach är att stärka resiliensen. Resiliens är förmågan att återhämta sig från misslyckanden, besvikelser eller sorger i livet.

Här på skolan kan det till exempel betyda att om en elev kommer till henne och är knäckt över att ett prov gått dåligt, så påminner hon om att sätta det i perspektiv och inte se det som en personlig katastrof. Sen jobbar de på att hitta ny motivation till nästa prov.

Det är lätt hänt att motgångar som ett dåligt vitsord eller en förlorad match kan tolkas som att man själv är misslyckad. Både i motgång, men också då du har framgång, är det viktigt att koppla bort ditt självvärde från prestationerna. Samtidigt är det viktigt att acceptera de jobbiga känslorna som ett misslyckande för med sig, i stället för att ignorera dem.

Känslornas bergodalbana
På väggen i Lovisas kontor finns bilden Känslornas bergochdalbana från förbundet Mieli – Psykisk hälsa i Finland. Bilden illustrerar de olika känslor vi kan uppleva och vilka slags tankar och reaktioner de kan leda till.
– Den kan vi titta på tillsammans med eleverna och fundera på om de tillåter alla slags känslor eller om de blockerar bort någon känsla. Det händer att vi med en elev åker igenom hela bergodalbanan av känslor medan de sitter här på mitt kontor.

Lovisa talar gärna om känslor med eleverna även om det inte alltid är lätt att komma in på dem. Ibland måste man tala om sin favoritglass en stund för att bryta isen till känslosnacket. Lovisa har märkt att attityderna kring att tala om svåra känslor som tur har ändrats.
– Nu är det mycket mera accepterat att tala om negativa känslor, ångest och depression än det var förut. Olika kampanjer och skrivelser i medierna har lyft bort tabut från psykisk ohälsa.

Känslor finns givetvis i våra liv i alla åldrar och är alltid aktuella för en coach, men de är speciellt starka i tonåren då hormoner och livskriser sätter sprätt på dem. Som tur har Lovisa sitt långa tålamod, inre lugn och kunskaper i utvecklingspsykologi som hjälp då hon ska reda ut högstadieelevernas känslotrassel.

Skolcoachen laddar egna batterier
Skolmiljön kan vara både kaotisk och intensiv. Vad gör Lovisa för att varva ner och ladda egna batterier efter en arbetsdag? Hon har utvecklat en egen procedur för att tömma huvudet på jobbtankar:
– Jag tycker om att köra runt på favoritrutter och lyssna på hårdrock i bilen. Medan jag kör hemåt är det tillåtet att tänka på jobbet. Det fungerar bra eftersom jag då också måste koncentrera mig på trafiken och körandet. Det tvingar hjärnan att börja flytta tankarna till på annat än det som hänt under dagen. När jag parkerat bilen och stiger ut ska jobbandet vara slut. Min egen tid börjar när jag smäller fast bildörren.

Katja Turpeinen