”Shuggie stannade hemma och höll sin onyktra mamma från ytterdörren, från telefonen. Nu satt han i fönstret och såg juleljusen tändas i de andra husen och stoppade nävar av den vita spetsgardinen i munnen. Han tryckte in tyg tills det inte fick plats mer och kände sig lite mindre hungrig. Han smutsade ner fingardinerna rakt framför ögonen på henne och önskade att hon skulle skälla på honom, men det gjorde hon inte.”
Citatet är hämtat ur Douglas Stuarts Bookerprisbelönade debutroman Shuggie Bain som jag anmälde här i Replik i juni; en roman som utspelar sig i ett nedgånget Glasgow i Skottland på åttiotalet. Arbetslösheten är rekordhög och många går ner sig i missbruk. Shuggie som är beredd att göra nästan vad som helst för sin mamma hör till de många barn som tvingas bli vuxna för tidigt, de som tar hand om i stället för att tas om hand.
Den jul som beskrivs i det korta citatet följer på ett år av hopp. Shuggies mamma, Agnes, hade hittat till Anonyma Alkoholister och tagit sig ur sitt svåra missbruk. Slutat dricka. Den strimma av hopp som med detta letat sig in i hemmet har nu brutits. En manlig vän har bjudit ut Agnes och i oförstånd trugat på henne alkohol. Han ville se om hon trots allt skulle kunna börja dricka måttligt igen. Som han. Men för en alkoholist finns ingen måttlighet. Julen, nyårshelgen och början på det nya året handlar om det gamla vanliga: öl, sprit, spyor, gömda flaskor och ett ofta tomt kylskåp.
Julen och veckorna före jul är också hos oss i Finland fyllda av risker för de många vuxna som har missbruksproblem. Firmajulfester som firas på krog kan få till följd att goda föresatser grusas.
Julfestandet kan bli inkörsporten till ett drickande som i värsta fall varar över både jul och nyår och får återverkningar på hela familjen. Tusentals finländska barn lever i dag i familjer där den ena eller båda föräldrarna har missbruksproblem. Alltför många tvingas, likt Douglas Stuarts Shuggie, bli vuxna i för tidig ålder.
I november firade vi den nationella veckan kring barnens rättigheter. Samtidigt startade finländska Rädda barnen sin julinsamling till förmån för barn och unga som löper risk att marginaliseras. I uppropet för insamlingen påminner man om att den utdragna coronakrisen gjort att många familjer råkat i ekonomiska svårigheter, vilket fått djupa och mångfacetterade följdverkningar för barn och unga.
I uppropet hänvisar Rädda barnen till undersökningen Barnets röst 2021, som Replik berättade om tidigare i år. Den visar att coronakrisen inte bara haft materiella följder utan också lett till att barns psykiska välbefinnande försämrats. Särskilt är det barn i mindre bemedlade familjer, de som redan tidigare haft det svårt, som drabbas. De oroar sig i mycket högre grad över familjens välbefinnande än barn i mera välbärgade familjer. Många försöker hjälpa till så gott det går när deras familjer hamnar i svårigheter, men det blir ofta en allt för stor uppgift.
Terapeuten Tommy Hellsten skriver så här i sin bok Barn av livet:”Att vara barn innebär att man får tillåtelse och har möjlighet att vara svag och hjälplös i trygghet. Det innebär att bli buren, att man inte själv behöver bära sig och sitt liv. Det är att vila i armar som är starkare än ens egna.”
Det skulle man ha unnat lille Shuggie i Douglas Stuarts roman och det skulle man unna alla de barn som just nu hoppas på att få fira en jul i trygghet.
Jan Kronholm
Foto: Agneskantaruk | Dreamstime.com
