Folk spetsar öronen när de hör att nåt bygger på forskning. Lärare och skolpersonal har efterfrågat material till en rusmedelsfostran som är effektiv och forskningsbaserad. När jag föreläser om den rusmedelsförebyggande modellen PEPP för nya grupper vill jag snabbt berätta att modellen är evidensbaserad. Vi människor är förstås nyfikna på vad forskningen säger om saker och ting, för att vi sen ska kunna jämföra det med våra egna erfarenheter. Debatten i vår hjärna sätter i gång när det abstrakta blir konkret. Vi behöver inte hålla med om forskningsresultaten, men vi vill definitivt ta del av dem.
Därför ska vi titta på de viktigaste forskningarna bakom PEPP modellen. Vi börjar med att se vad forskningen visat att inte fungerar inom rusmedelsfostran.
Ingen lärare vill jobba med föråldrade material och låta töntig framför eleverna. Ingen vill heller göra onödigt jobb med ineffektiva instrument. Lärare och skolpersonal har verkligen tillräckligt att göra som det är. Om man ska satsa sin dyrbara tid på att lära sig nya modeller och ändra rutinerna på skolan, så ska modellen ska vara fräsch och hållbar! Därför behöver också vår rusmedelsfostran vara evidensbaserad och aktualiserad.
Vi börjar med att titta på de strategier som INTE finns med i PEPP. Bland dem finns gamla godingar som rutinerat använts i flera decennier för att få barn och ungdomar att avstå från droger, tobak och alkohol:
De här taktikerna använder vi alltså inte längre i modern rusmedelsfostran. Va? Men det där tycker jag att funkar, kanske du protesterar. Till exempel, en före detta missbrukare som berättar om sitt liv är ett varnande exempel och är en upplevelse vi berörs av. Kan så vara att vi minns sånt för att det är en dramatisk historia, men forskningen visar att det här inte är förebyggande för alla i publiken. Metoden kan till och med ha motsatt effekt på vissa elever. Därför finns det greppet inte med i PEPP-modellen.
När arbetsgruppen skapade PEPP modellen, gick man igenom närmare 30 olika forskningsrapporter och studier för att titta på vad som bevisligen fungerar inom rusmedelsfostran. Bland annat studier av WHO, FN, THL och Nuorisotutkimusseura. En gemensam faktor i de här studierna är att man gång på gång ser bevis på hur stark kopplingen är mellan psykisk hälsa och rusmedelsanvändning.
Livskunskapsfärdigheter är en elementär del av PEPP modellen. Vi tränar ofta kompisfärdigheter och självkännedom i PEPP, för vi vet att det har en skyddande effekt på barn och unga.
Andra verktyg som forskningen visat att är effektivt inom rusmedelsfostran är:
Skolan har rusmedelsfostran på sitt ansvar. Men forskningen visar att ni som ska göra det inte tycker att ni har den kunskap och verktyg som behövs.
I lärarutbildningen behandlas rusmedels ämnen ganska ytligt och det saknas en tydlig linje i hur man ska hantera problem i verkligheten. Så när forskare och studerande i pedagogik och hälsovetenskaper från Åbo Akademi frågat skolpersonal hur de upplever sitt uppdrag som rusmedelsfostrare, fick de följande svar:
Som vi ser finns det en klar beställning av en ny rusmedelsförebyggande modell. Inom PEPP-projektet har målet varit att möta lärares behov av stöd inom det rusmedelsförebyggande arbetet. I PEPP-materialet finns en handbok och en årsklocka med länkar till konkret undervisnings material. Du hittar allt PEPP-material kostnadsfritt på www.pepp.fi
Hälsningar,
Katja
PEPP-koordinator
PS. Blev du intresserad av forskningarna som gjorts bland skolpersonal i Österbotten? Här finns mera info om dem:
Roles and responsibilities in substance use prevention in the school setting: Views among Finnish school personnel representatives. Johanna Nordmyr & Anna Forsman, 2021. https://research.abo.fi/en/publications/roles-and-responsibilities-in-substance-use-prevention-in-the-sch
Lärarnas upplevda utmaningar och behov av stöd inom rusmedelsförebyggande arbete i skolan. Sandra Kuusisaari-Forsblom, 2021. https://www.doria.fi/bitstream/handle/10024/181402/kuusisaari-forsblom_sandra.pdf?sequence=2&isAllowed=y
Elevhälsan som en del av det förebyggande rusmedelsarbetet. Särkiniemi-Snellman, Jenna, 2020. https://www.doria.fi/handle/10024/176481